Jag vill inte vara i den mentala smärta som ständigt infinner sig. Det kan vara att möta en gravid kvinna i mataffären, att se en reklam om graviditetens vara och icke vara. (Jag hatar och går igång på clearblues tester.) Det triggar igång tankeprocesser och ilska i mig. Än intensivare blir den mentala smärtan när människor i min närhet blir gravida. Inte för att jag inte glädjs eller tycker att det är kul för dem. Utan för att jag uppfylls av smärta och sorg, deras förmåga och vinst blir en påminnelse om min oförmåga och förlust. Så enkelt kan ett intellekt spela ut en. Åskådningen är helt svart och vit - det gillar min smärtkropp(ord lånat av Eckhart Tolle) Jag är helt å hållet uppslukad av min smärtkropp och den ska försvinna nu. Varje gång jag tänker en tanke som skapar oro,ångest och stress, då ska jag gör mig själv medveten om den och därmed avdramatisera den och förhoppningsvis på sikt avlägsna detta ohyffsade sätt mot mig själv. Det har inte med mig att göra att tillsynes alla andra lyckas, för tro det eller ej, precis när jag landat efter beskedet om att bästa vännerna ska ha barn så kommer den andra vännen med ännu ett glädjebesked. Då kan man ju bara inte bryta ihop en gång till och tänka "varför inte vi?" Folk får barn, så är det och det har inget med mig att göra. Alla andra får inte barn för att göra mig påmind om att det inte går så bra för oss. Direkt när jag tänker så, vill jag lära mig att behärska min tankar och medvetet tala med mig själv "att nu tänker du långt fram, du vet inget om framtiden" det är som om att byta kanal när ett program blir tråkigt eller läskigt. Jag vill uppnå inre lugn och ett liv utan framtidsstress och oro.

För en tid nu ska jag inte fokusera på och kämpa mig till en graviditet. Jag ska fokusera på att gå vidare och acceptera att jag har svårt för att bli gravid och att allt kommer att ta längre tid. Framtiden vet jag inget om, men just nu är jag och min mans liv och hälsa viktigast.  

För i framtiden ska vi förmodligen få ta del av den fantastiksa hjälp som finns för oss som har det lite svårt och problematiskt när vi vill bli föräldrar. 

Då tror i alla fall jag att oavsett hur det än går, så är det viktigt att må bra och ha inre ro.

Visst ja, pergotimekurer hit och dit är snart ett minne blott. Jag är evigt tacksam för att det finns små mirakeltabletter som kan ge dem som behöver lite extra medvind. (För vissa) Men oj så skönt det ska bli när det är över. Den sista kuren ligger i lådan och visst hade jag kunnat tro att det var sockerpiller jag åt och stressa upp mig, gråta förtvivlat för att jag känner att inte heller denna kur hjälpt oss. Visst känns det skit...men det är inte värt att göra livet till skit. Igår när jag släckte lampan, då kände jag att jag bara ville gråta bara av tanken och känslan av att mensen är på väg. Då tränade jag mig...att istället tänka "Nu känner jag mig ledsen, nu kom den tanken igen att det aldrig kommer att gå" Jag lugnades, somnade och drömde att jag fick mens...ironiskt kanske...men det gjorde verkligen skillnad att bara tänka annorlunda.  

Jag kan "coacha" mig själv till inre ro.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Kod för att importera min blogg till Nouw: 5676174570"

    Man(jag) är konstig. Även om man sitter här, en unge rikare. Precis det jag har drömt och önskat, så är man i det. Nu efter mensen började igen, tror det är fjärde mensen, så infinner sig den där känslan, men alla de invanda tankarna. Om jag ...

    Jag har funderat fram och tillbaka. Skrivit och suddat, loggat in och loggat ut. Men det blir bara ett virrvarr av alla tankar, osammanhängande, håll käften har du verkligen mage att skriva detta? Älta detta igen?  Jag tänker mycket på barn...

Hej Jag tar mig en titt ut ur bebisbubbland, den bubblan som jag längtade så efter, så att det gjorde ont. Efter många månaders, ja år av oro och förtvivlan, gick min dröm i uppfyllelse. Hon kom en dag i november...och jag, som när jag var yngre tä...

Fortsättningen efter återförande...   19/3 Testdag, den stora dagen. Två streck!!! Helt otroligt! Det gick, vi lyckades! Vilken lycka!    V7(6+1) Ultraljud. Tillbaka till kliniken för att se om embryot sitter i livmodern. Allt såg bra ut och ...