Då är det "baskemig" jul igen. Jag har jultränat, julduschat, druckit julkaffe(egenkryddat kanelkaffe) fått en jättefin ring av mitt hjärta i julmorgongåva. Ja, det är så juligt här omkring oss. Jag har alltid haft svårt för "slutet" jag har alltid varit den som har lämnat fester sist, haft svår separationsångest från min familj som bor i grannlandet. Det har blivit bättre och jag inser idag mitt eget bästa att gå hem i tid från fester, tar inte längre avsked av min familj med stora tårar rullande ner från kinderna.  Men jag tycker mig känna lite vemod, snart har adventsljusstaken brunnit ner, julklapparna är snart utdelade och julgranen står där så enslig och barrig. Julmaten sitter som en smäck och till sist flyter man ut i en soffa och bara är...Är det för att man laddar så inför denna dag, att allt är planerat och när det är över så är det över? Poff och vips!  Känner fler som jag?

Så blir jag också så nostalgisk och minneslysten på julen. Det kanske inte är så konstig, men en familjemedlem lämnade oss förra året, precis upp till jul. Förra julen satt vi fortfarande lite chockade och fattade inte riktigt vad som hade hänt. Visst var han en äldre herre, men absolut inte dödssjuk. Så helt plötsligt fanns han inte mer. Det är sorgligt och jag saknar honom. Det känns konstigt att han inte är med längre.

Upp till jul inser man att även året håller på att ta slut och ett nytt ska inledas. Det är också bäddat för tillbakablickar, minnen, framtiden, livet och nuet...jag önskar Er alla en riktig härlig julafton och julhelg. Ett gott slut, för att gå in i det nya, 2014, med mera kärlek i själen, mera tolerans och sinnesnärvaro, både till dig själv och alla andra runt dig.

   Må så gott!    Var rädda om varandra!