Jag är besegrad igen, mensen vann. 14-1 till mensen, men tabletterna ligger i skåpet och väntar och om jag släpper modet fritt så kan jag börja äta en kur pergotime på söndag. Oj, vad många minnen. Kommer det att föra mig rakt upp på operationsbordet igen, lyckas vi denna gången? släpps ägg från vänster äggstock blir det ju inget, jag har ju bara den högra att förlita mig på. Att drabbas av utomkvedshavandeskap är 1/100, har man haft det innan är man nu 1/10, enligt statistiken...så det är väl lika bra att köra på jag har ju inget att förlora förrutom min högra äggledare. Och alla försök har ju varit värt det. Vi kanske bara hade tur att pergotimen tog på första försöket när vi provade. Pergotime är ju inget idiotsäkert graviditetspiller. 

Igår när mensen kom blev jag sådär uppgiven och ledsen. Varför får man mens om den inte gör någon nytta. Ingen mens det senaste året har gått obemärkt förbi. Jag har bölat varenda gång. Om jag nu har så tam ägglossning, varför kan den då inte bara bli borta, så hade man inte behövt gå och undra. Då hade man haft något att komma med när man ringer och oroar sig och då kunna säga " ja men jag har inte haft mens på ett halvår" Jag blev så arg på min kropp, att den slentrianmässigt bara blöder, till ingen nytta. Om nu dessa pergotimeförsök inte lyckas, så finns det förhoppningsvis chans för oss att få IVF. Om vi nu blir gravida igen, så är vi lovade ett tidigt ultraljud, redan i vecka fem för att se så graviditeten inte har fastnat i äggledaren. 

Att få missfall, bli opererad och dessutom plockad på sin äggledare och i efterhand bli varse att man var gravid med livet som insats fick mig att tänka väldigt självcentrerat, jag har de förlorat mitt barn som jag trodde växte i min mage. Men min mamma vände perspektivet, när jag en dag var arg och besviken på det öde vi gått tillmötes, varför vi? Då sa mamma; Jag är så glad att du lever, du är mitt barn, mitt allt. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort om du dog " Hur kunde hon säga så, jag blev nästan provocerad först. Men jag fick en annan förståelse och situationen blev inte lättare men jag kunde vända min tanke. En annan sak som släppte när jag blev opererad, var att läkaren sa att allt såg bra ut därinne. Att de såg inga hinder för oss att bli föräldrar igen. Mycket av min oro har tidigare varit att något var fel med mina reproduktionsorgan och att allt var stendött där nere. Men tack och lov gav de oss en positiv prognos, även om jag än idag har svårt att ta det till mig. För mig känns det fortfarande väldigt långt borta, som en helt overklig dröm, nästintill omöjlig att förverkliga. Men jag vill och försöker tänka positivt, att fast man mår dåligt och allt är mörkt, så är man i allra högsta grad vid liv i full färd med att ta sig ur, läka...det är som allra mörkast precis innan gryning. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Kod för att importera min blogg till Nouw: 5676174570"

    Man(jag) är konstig. Även om man sitter här, en unge rikare. Precis det jag har drömt och önskat, så är man i det. Nu efter mensen började igen, tror det är fjärde mensen, så infinner sig den där känslan, men alla de invanda tankarna. Om jag ...

    Jag har funderat fram och tillbaka. Skrivit och suddat, loggat in och loggat ut. Men det blir bara ett virrvarr av alla tankar, osammanhängande, håll käften har du verkligen mage att skriva detta? Älta detta igen?  Jag tänker mycket på barn...

Hej Jag tar mig en titt ut ur bebisbubbland, den bubblan som jag längtade så efter, så att det gjorde ont. Efter många månaders, ja år av oro och förtvivlan, gick min dröm i uppfyllelse. Hon kom en dag i november...och jag, som när jag var yngre tä...

Fortsättningen efter återförande...   19/3 Testdag, den stora dagen. Två streck!!! Helt otroligt! Det gick, vi lyckades! Vilken lycka!    V7(6+1) Ultraljud. Tillbaka till kliniken för att se om embryot sitter i livmodern. Allt såg bra ut och ...