Jag är på inget sätt unik i den genre jag skriver i, men jag är helt hänförd över alla känslostormar, högtryck och lågtryck som invaderar ens liv, när man önskar att bli mamma. Tyvärr har jag bara erfarenheten av att inte lyckas och det har varit en kamp, att för varje månad av misslyckande har mitt värde på mig själv sjunkit, sakta med säkert. Jag har pratat med vänninor som har försökt att uppmuntra. "Slappna av det löser, när du minst anar det blir du gravid" "Var glad att du har regelbunden mens" "sluta stressa" "sluta rök" Jag är så besviken på all, vad ska jag kalla det "graviditetspropaganda" För jag varken röker, äter onyttigt, är övervikitig och dricker heller inte särskilt mycket sprit, jag är 32 år, inte pur ung dock, men jag har regelbunden mens och inga besvär med den. Ja, det skulle vara stressen då, men jag vet många stressade och deppiga kvinnor som blir mammor. Och ingenting händer här!? Jag kände mig helt enkelt lurad, dum och naiv när mensen bara kom och kom. Jag kände mig som en halvhona, ett neutrum, oduglig och jag ifrågasatte till och med om jag skulle klara att av att fortsätta att leva tillsammans med min sambo, då jag tyckte att det var så pinsamt att jag var ofruktsamt . Jag kände hur jag rodnade när barn kom på tal, att när folk frågade när det var dags för oss att skaffa barn. Det var en kraftansträngning att hålla skenet uppe och låta lättsam när man skulle pressa fram "jaaaa, du...ehhhh, det kommer när det kommer, ingen brådska här inte?" Jag anser själv att jag har varit en ganska stark människa, inte frestats att jämföra mig med andra, men NU, helt plötsligt jämförde jag mig med alla andra kvinnor som redan hade barn eller skulle få. Avundsjukan seglade in i min hamn och hade bestämt sig för att angöra ett väldigt bra tag. Jag tyckte ännu mindre om mig själv. Jag var och är avundsjuk och öppen med det, men tack och lov är jag inte missunsam. Jag är glad för andra bebislycka och jag är glad för andras skull. Men det är svårt att bära upp sig själv när man bara önskar något över allt annat och för varje månad som går, går det upp för en att, den drömmen kanske bara alltid är och förblir en dröm. Efter vårt missfall, med operation och en äggledare mindre, har det i perioder känts som att helvetet kommer tillbaka. Visst börjar man om från början, med ännu lägre odds och sorgen, besvikelsen och alla för evigt obesvarade varför skulle kunna slå undan benen på mig när som helst. Men jag vill så innerligt bli någons mamma, man brukar säga att hoppet är det sista som lämnar en. Men jag ska försöka att inte sparka så mycket på mig själv denna gången, jag skulle ALDRIG vara så hård och dömmande mot någon annan. 

Alla känslor har inte varit lätta att hantera och jag har varit sur, arg och ledsen och väldigt negativ i perioder, men tack och lov har jag ett socialt nätverk som kan leda mig rätt, som jag kan gråta ut hos, jag är nyfiken på mina känslor och vill förstå dem...analysera i sönder dem. Bli vän med ångesten och sorgen... för denna kamp är en del av mig nu, det finns ingen återvändo.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Kod för att importera min blogg till Nouw: 5676174570"

    Man(jag) är konstig. Även om man sitter här, en unge rikare. Precis det jag har drömt och önskat, så är man i det. Nu efter mensen började igen, tror det är fjärde mensen, så infinner sig den där känslan, men alla de invanda tankarna. Om jag ...

    Jag har funderat fram och tillbaka. Skrivit och suddat, loggat in och loggat ut. Men det blir bara ett virrvarr av alla tankar, osammanhängande, håll käften har du verkligen mage att skriva detta? Älta detta igen?  Jag tänker mycket på barn...

Hej Jag tar mig en titt ut ur bebisbubbland, den bubblan som jag längtade så efter, så att det gjorde ont. Efter många månaders, ja år av oro och förtvivlan, gick min dröm i uppfyllelse. Hon kom en dag i november...och jag, som när jag var yngre tä...

Fortsättningen efter återförande...   19/3 Testdag, den stora dagen. Två streck!!! Helt otroligt! Det gick, vi lyckades! Vilken lycka!    V7(6+1) Ultraljud. Tillbaka till kliniken för att se om embryot sitter i livmodern. Allt såg bra ut och ...